AJ..

Der är så svårt och släppa nån man älskar, det gör så ont i hela min själ..
När man älskar någon så mycket att man har förstört allt.. Våran kärlek till varandra var för stark så allt blev bara fel, från början till slut..  Vi förstörde allt..
Du är en sån fin människa egentligen, du har så stort hjärta och du är den enda jag nånsin har träffat som verkligen älskat med hela hjärtat, du en av dom få jag känner som har vågat drömma och verkligen följt dina drömmar.. Du lyser, de e svårt att inte älska dej.. Det gör så ont när du inte är här, de gör ont när du inte fyller mej med kärlek.. De gör så ont utan dej..
Men jag älskade dej så mycket så jag började tänja på mina gränser, jag lät dej göra och säga saker till mej, jag egentligen aldrig hade accepterat.. Vilket på sikt ledde till att jag tappade bort mej själv och vad jag tänker, tycker och står för.. Och jag mår så dåligt för att jag inte orkar stå upp för mej själv.. Så jag va tvungen och lämna dej för att kunna bli stark igen.. De skulle va så lätt och bara falla tillbaka och låta allt bli som vanligt, men jag måste bli stark på egen hand, hur ska jag annars kunna bli stark me dej?? Jag måste bli stark för att de ska kunna funka mellan oss.. Och om din kärlek för mej verkligen är äkta så kommer du att finnas där sen när jag mår bättre.. Då kommer du vänta och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är så..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0