Its time to move on..
Någon som kan ta hand om mej, som klarar av mej, som förtjänar mej.
Kanske finns han redan i min närhet, eller så dyker han upp när jag minst anar de.
Men en sak är säker, jag tänker inte söka. Jag tänker ängna min tid åt att ta hand om mej själv, ordna upp mitt liv, göra saker som jag mår bra av och tycker är roligt, umgås med människor som bryr sej om mej.
Jag känner bara att jag förtjänade inte de här av dej, efter allt vi gått igenom tillsammans, efter allt jag offrade för dej.. De känns så orättvist, jag känner mej så lurad och så sviken så jag bara vill spy..
Men det finns ingen anledning och slösa nån energi på och må dåligt över de längre.. De e dax och se framåt.. Its time to move on
....
De gör ont för att de blev som de blev, de gör ont för att de inte blev du och jag. Men nu är det så, du vill inte mer och nu spelar de inte änns någon roll om du skulle ändra dej heller. För det finns inget kvar längre. Allt vi delade tillsammans, kärleken till varandra, tilliten, ja hela vårat liv. De är borta, du tog allt de ifrån oss, du sårade mej nått så fruktansvärt att de inte änns går att beskriva. Du tog ifrån mej allt jag trodde på och lämnade mej ensam kvar med en stor tomhet och ett krossat hjärta.
Vad finns de mer och säga, de känns som allt vi delade tillsammans är en enda stor lögn, och det är ingenting jag vill tillbaka till..
Jag vet att jag kommer komma starkare ur de här, jag vet att de finns någon där ute som kan ge mej allt jag drömmer om.. För de klarade inte du, jag va helt enkelt för mycket för dej.
Du ville inte kämpa för oss, och vad ska jag då med dej till??
Varför ska jag änns bry mej längre?? Nu är de dax och sluta sörja för de som har varit, och se framåt istället.
