tezzss

Jag vet inte om jag kan kalla de ett misstag.. Att jag inte såg dej i min egen sorg, att jag inte såg hur illa jag gjorde dej, när jag pressade dej och bara ville ha mer och mer. Ju mer jag tjatade ju mindre fick jag. Inte så konstigt egentligen.. Jag tog din kärlek för given, vilket är de största misstaget jag har gjort i mitt liv.. Jag insåg de inte änns förrän du lämnade mej.. Nu när jag får lite distans till saker och ting, förstår jag dej. Jag förstår vad jag har gjort..
De gör så ont att de har blivit såhär, de gör ont i hela min kropp, jag kan knappt andas..
Jag kan verkligen inte göra nånting åt saken, bara vänta och hoppas, att du hittar din kärlek till mej igen och vill ge mej en chans till.. Jag behöver dej så mycket.. Du är min trygghet, min stöttepelare, du tar alltid emot mej när jag faller.. Du har räddat mej så många gånger, jag älskar dej mer än jag trodde va möjligt.. Vad skulle jag göra utan dej? utan dej är jag inte hel, Jag önskar och hoppas att allt ordnar sej mellan oss, att du vill ge oss en chans till. Jag har lärt mej att aldrig ta nått för givet, vilket jag aldrig kommer att göra igen.
Vi har gått igenom alldeles för mycket tillsammans för att de ska sluta såhär, de vet du oxå. Jag vet att du vet de inners inne, att vi hör ihop du och jag. Ger du oss en chans till, vet jag att vi kommer klara de här. vi kommer att hitta tillbaka till varandra och vi kommer komma starkare ut ur de här.